Dags för det tunga artilleriet

I tisdags natt gjorde Señor gripe (influensan) inbrott i mitt immunforsvar och vi har haft harda forhandlingar under veckan for att utvisa honom. För första gangen sen jag var liten har jag verkligen varit HEMMA och VILAT i snart en vecka! I tror att det har kommit en annan människa fran Sverige, hon som brukar vara har brukar ju aldrig vilja se pa film mer än 5 minuter innan hon somnar eller ens vara inne om hon inte maste ata eller sova.

Hur som helst sa tycker man ju att Señor Gripe borde trottnat av detta extremt stillasittande liv men icke! Istället har han satt in en rejäl punktinsats enbart fokuserad pa höger halsmandel som nu har ungefär samma storlek som ett mindre land i Centralamerika. Efter att ha ätit Ibuprofen och spanska apotekets motsvarighet till mes-Bafucin, Lizipaina (mkt haftigare namn dessutom, och sakert 30 ganger mer effektivt och forbjudet utan recept i Sverige) lindras smartan men inte svullnaden! Googlar huskurer i desperation och har nu gurglat med saltvatten, druckit juice bestaende av farskpressad apelsin, citron, honung och vitlok (ja jag spydde nastan trots att jag gillar alla ingredienser, jag overdoserade nog lite av den sista dock) och mangder av honungsvatten. Ett aterkommande tips ar whiskey men det har vi ingen hemma, dock premiumtequilan don Julio, och det ar nog han som hjalpt mest! Viva Mexico!

Kan det vara sa att det enda som aterstar for att driva Sr Gripe pa flykten (las: döda) ar en rejal fylla? Vänta nu, kan det vara sa att det här ar annu ett av vara vedertagna sanningar som att "ater man inte enligt tallriksmodellen och hoppar over frukosten blir man fet och dor i fortid" (VISST, och varfor ar spanjorskorna sa snygga med en kopp kaffe till frukost och bara en treratters-meny pa kvallen?). Lat se imorgon, men nu borjar det luta at ett hogst ickevetenskaplig studie av vad som hander om en lang viloperiod avslutas med en hard kvall?

Resultat och analys kommer inom kort.