Vi började med att ta oss till Los Picos de Europa, som är en nationalpark i Asturias med fantastiska berg, för att ta foton åt en kunds blivande hemsida. Upp med buss genom molnen, för att titta på små sjöar och en flock med kossor som tyckte att det var helt normalt att det klängde klasar av spanjorer runt dem och fotade så att det knattrade. Därefter tog vi oss till Cangas de Onís och insåg att det faktiskt inte bara är katalanerna som saknar känslan för service, utan även vissa asturianer;
Lisa: - Ursäkta, vad är fabada de Asturias?
Servitris: -Mäh, det är ju Fabada de Asturias!?
L: - Jo, men jag vet inte vad det är... kan du förklara lite?
S: (Himlar med ögonen och säger med en "gud-vilket-pucko"-ton till sin kollega)
- Ja vad är Fabada de Asturias??
L: - Men är det kött, fisk, grönsaker....?
S: - Men åh, det är ju korv, kött, bönor ....
L: - Okej okej, vi tar en sallad, tack tack.
Fick sedan frågan av den tjocke kocken på stället där vi åt middag om vi tyckte det var stor skillnad på katalanerna eller folk i Cantabria ("landskapet" bredvid Asturias), men med tanke på att han skulle laga vår mat var det bäst att säga att de kanske var lite trevligare i Cantabria. Som tack för det fick vi varsin stilfull halmhatt och en nyckelring av "äkta argentinskt skinn!!". Wow, gästvänligheten visar inga gränser!
Dag 2 jagade vi stränder, och vilka stränder... förstår inte varför folk vill åka till Medelhavet när det finns Atlanten... men det är bara bra, då får jag mer gigantiska vita stränder för mig själv! Flög sen hem från Santander, vilket inte är riktigt i relation med resten av landskapets skönhet. Att landa i Barcelona igen var som att kliva in i en bastu full av avgaser, ingen är gladare än jag att 2 v i Sverige hägrar om bara en vecka...
Grymma foton tagna av Ludovic Pagès, vår kanonduktiga fotograf på resan.
No hay comentarios:
Publicar un comentario