Förra helgen åkte jag på La Gripe -flunsan. Låg och snorade och tryckte i mig homeopatmedicin som hjälpte hemskt bra, men som straff för det fick jag en trevlig liten urinvägsinfektion istället. Så det var bara att pallra sig till vårdcentralen.
Först tar man en lapp och väntar på att bli utskälld för att man inte har skaffat något sjukvårdskort (för att man är för lat), sen får man en tid för att träffa en läkare. Läkaren ber dig själv ställa diagnos och slår lite på njurarna och säger "Bueno, här får du antibiotika, börja äta den idag men lämna ett urinprov ändå". Så då tar man en ny lapp och får en ny tid nästa dag då man ska lämna sitt prov. Nästa dag lämnar man sitt prov och tar en ny lapp och får en ny tid nästa dag för att komma tillbaks och träffa läkaren som ska säga något om ens prov, väldigt oklart vad dock. Frågade om jag inte kunde ringa och fråga istället men NEJ, då kan ju VEM SOM HELST ringa och få reda på att mitt prov avslöjar att jag inte är resistent mot antibiotikan!! Hemska tanke!! Men fine, man är ju svensk och gör som man blir tillsagd. Dag 3, gå dit igen, ta ny lapp, vänta vänta, få ny tid, vänta vänta vänta, träffa läkare.
"Jaha vad har du för problem då?"
"Nää alltså jag var här och fick antibiotika och blev tillsagd att lämna urinprov och komma tillbaks, ska inte du säga något till mig om det?"
"Öh.. jaa ähh men känns det bra så är det ju bra, då behöver du inte komma tillbaks. Ta med det här pappret och ta en lapp på första våningen och be dem fylla i det."
Ny lapp, vänta vänta... men allt var ju gratis och gratis är ju gott. Nu är min mission att skaffa CatSalut-kort för att jag tycker att spansk byråkrati är så fascinerande, tjoho!
No hay comentarios:
Publicar un comentario